Orka vara ensam
Efter helgens aktiviteter funderar jag en del över relationer och ensamhet. Har så svårt att förstå när människor går från den ena relationen till den andra. Ena sekunden finns kärleken för "den enda", stark och övertygande. Sedan kommer någon som räcker fram en hand och blir plötsligt "den enda" en annan. Det gamla glömdes i en blinkning,"den enda" är så lätt utbytbar.
Personen verkar inte ha något värde, det som betyder något verkar vara känslan, relationen i sig. Rädslan för att vara ensam tar över, blir för stark och verkar driva människor att göra val de kanske aldrig annars skulle ha gjort. Utan tankar på omvärlden, att det kan såra klampas det raskt vidare till nästa. Sedan står där en stackare kvar så lätt utbytbar och jag förstår inte vad som menas med kärlek då.Jag tror att det finns ett värde i att våga och orka vara ensam. Tror att det bygger styrka h ger eftertanke. Ger en ryggrad!
Trollsländan
Älskade, saknade liv.
Ett liv där jag är stark och känner kontroll. Kontroll över hela mina värld med allt vad det innebär.
Älskar mitt jobb. Där lever jag ut, har kontroll och skapar framtid, utvecklar, får världen att fungera.
Sedan kommer jag hem.
"HEM"?
Har ju inget riktigt hem längre, men väl i det hus som anses vara där jag hör hemma försvinner all min kraft. Ensam med alla mina misslyckanden framför mina ögon försöker jag överleva tills det är dags att kliva upp igen. Så, när dagen gryr och jag är på väg i min bil förvandlas jag till kraft och styrka och så överlever jag min dag likt en trollslända.
Kärlek och lycka
Som vanligt så har jag funderat, stött och blött en del. Just nu har jag hakat upp mig på kärlek, tanken om kärlek, känslan av kärlek eller ren och skär skriande outkallerlig kärlek. Den sistnämnda och enda som man troligtvis aldrig hittar igen när man väl fått uppleva den. Eller? Kan vi hitta någon att älska utan frågetecken, självklart och förutsättningslöst mer än en gång i våra liv och är det ett måste att göra detta? Hur är det med dom som inte upplevt denna kärlek jämfört med dom som förlorat den. Vem är den mest lyckligt lottande i livets jakt på känslomässigt lycka? Är denna kärlek ett I-landsproblem? Kan det vara så att det är kulturen, gruppen, individen som bestämmer vad "äkta" kärlek är?
Jag har i alla fall haft turen att få uppleva alla kärlekens ansikten och tyvärr också förlorat flera av dom som betydde mest för mig. Jag har hanterat mycket förtvivlan, smärta och därefter självransakan. Min stora lycka är att jag kommit stärkt ur detta varje gång. Det jag har lärt mig är att det faktiskt finns och går att finna annan kärlek. Just i dag så hoppas jag att det finns lika många sätt att verkligen älska som det finns längtan på vår jord.
Drakrike har drabbats svåra nyheter........
Som kräver mitt fulla engagemang.............
nu kommer förmågan att gråta vara till nytta...........
Mina tårar, alla tårar och världens tårar.............
Har funderat mycket på det här med att gråta. Får man gråta och när är det ok i sådant fall? Om man nu inte får gråta vem eller vad bestämmer att det inte är ok?
Vet i alla fall att min helg har varit full av alla slags tårar. Från vänners, till idrottens och mina egna. Just mina egna tårar har alltid varit mitt största hinder. Man ska vara stark och styrka är lika med...0 tårar..som jag fick lära mig när jag var liten.."en indian gråter inte"
Eller hur! Hur som haver...jag är redigt trött på det och härmed vill ja uppmuntra alla som behöver; Släpp ut gråten!!! Att gråta är ett tecken på sundhet, ärlighet samt ett sätt att gå vidare. Själv har jag under gågna helg gråtit på jobbet " i smyg" för att en kär kollega slutat, sett en vän gråta, gråtit själv till filmen "Dalmasar" och sedan gråtit över min egen ynkedom att jag gråtit. Från denna dag...tänker jag tillåta mig själv att gråta för allt som låter mina ögon flodas. Får bara hoppas att jag inte blir en grinolle, utan sans eller reson.......tror ju inte det....så nu till nästa gång....
Mmm.....STRESSAD!!!! Kan det finnas en förklaring?
Hela dagen har jag suttit instängd i ett konferensrum tillsammans med mina chefskollegor samt "the big boss" och försökt få något kontruktivt gjort...... Aj..mitt huvud!. Jag är en handlingsmänniska, har lätt för att sortera, välja inriktning och sedan förklara begripligt för min personal så att vi kan genomföra fattade beslut. Mitt tålamod har verkligen prövats till sin gräns i dag. Det har "ältats"...känslor, upplevelser, varför..mm tusen och ggr om. Tyvärr så har vi hållit på med detta i snart 6 månader. Hjälp!!! Jaja...fick en del sagt och lyckades få någon form av struktur på våra kommande klinikdagar med övernattning. Tänkte sedan stilla åka hem och koppla av eftersom minstingen i dag åkt på kupp i Riga. Oj vad skönt det var! Släppa jobbet..alla galningar....*S*, ladda upp ett bad för att sedan bara stupa i säng....men...Vad händer?!!....Minstingen borta......då..är det dags för nästa älskling.. Glömt mina innebandyskor/löparskor hemma. Hjälp mig!!. Vilket jag gjorde, hjälpte henne. Skulle kunnat låta bli och lagt mig i badet men måste få säga att jag är stolt över båda mina flickor och att dom har fått lära sig mer eget ansvar än vad många fler i deras ålder har gjort. Visst i ärlighetens namn..jag är för blödig ,tyvärr..Men dom börjar bli stora, växa ifrån mig. Därför...LilleRi..mitt hjärta:-) kan jag frångå mina principer och packa ihop ditt glömda för att köra som en galning genom Grödingeland.
OBS endast snabb bil utan passagerare! Hemma igen och tröttare än trött! Stupar härmed i säng. Over and out!!!En bättre nästa dag...du bestämmer själv:-)
Bugar mig ödmjukt
Alla dagar är inte bra dagar..........
Grattis på 37 års dagen Patrik!! 
Vilken djävla ensam mamma söker inte......något?
Ok rubriken kan ju låta bitter men det är den inte. Eller rättare sagt...jag är inte bitter! *ASG*..Finns det ingen mer än jag som är så trött....så djävlars trött på den kommersiella värld vi lever i? Bonde söker fru.... vad då söker fru? Det var ju faktiskt en kvinna med där också...eller? Fast det kanske är jag som är gammalmodig? Det kan ju faktiskt vara så att världen har snurrat förbi mig och att det inte spelar någon roll längre...Kvinna eller man, maka eller make. Vore ju helt befriande,fantastiskt om det var så...tror ju inte det. För att komma till varför jag just nu känner mig en ANING arg, uppretad..eller...FÖR I HELVETE VART VI PÅ VÄG!! Ok..sorry ett litet utspel. Tillbaka till vad som triggade i gång mig. Vad i helvete är "Ensam mamma söker"....Nu har vi väl ändå nått botten!!. Hur många av er i min generation har inte vuxit upp med ensamma mammor som slitit, släpat och hur många ensamma mammor finns det inte där ute.? Så nu undrar ni nog vad jag tycker är så extra upprörande med just detta program jämfört med andra i samma stil? Kolla vilka snygga, stylade kvinnor som är med. Är det så Sveriges ensamma mammor generellt ser ut?........Snälla....de flesta ensamma mammor har tillräcklig att tänka på. Måste dom också vara supersnygga, supertevliga och superaktiva? Till er alla ensamma mammor..............
Trött och lat....................................EGO mår bra!
Har haft en fin, bra, underbar dag på jobbet. Föreläst på högskolan hela förmiddagen och känner mig så nöjd som jag bara kan bli. Nu är jag trött och lugn.....Jag älskar verkligen mitt jobb. Tänk att jag lyckats så bra. EGO KLAPPAR SIG SJÄLV I RYGGEN!!! Nu ska kissen och jag softa.
Smådrakar på äventyr.....
Vad hände i går natt? Jag bara undrar....! Dom "nästan vuxna" älsklingarna var ute på Pup. Märk väl det är skillnad på Pub och Krog. ????? Hööö...för gammal för den då. Hur som haver, inget ont i det. Nu har dom trummat ihop tjejgänget efter sommaren och alla är glada och sugna på gott, varmt, härligt och helt sjukt roligt umgänge. "The girls" tillsammans igen!! Så blir det..till att börja med. Världen börjar sedan gå i spinn...någon har fått för många drinkar i sin lilla kropp....tur är att det finns goda vänner och mindre goda. Jag är stolt över min "nästan vuxna" tjej. För hon är en god och älsklig vän. Tyvärr, nu dagen efter, sitter världens gulligaste,finaste och som jag bryr mig otrolig mycket om, "nästan vuxen" med blåtira, utslagna tänder och en "ågren" som inte kan beskrivas. Snälla lilla vän...vill bara säga...jag har också gjort bort mig. Ok, har alla tänder kvar men....vet hur du mår! Sånt är livet...man gör bort sig, gör dumma saker. Nåja, tjejer..nya tag ta lärdom. Mamma finns alltid här om n
Jag lider av reptilhjärna!!! Hjälp!
Jag ÄR bra på språk och duktig på rättstavning...dessutom anser jag mig ha ett riktigt bra ordförråd!!
Nu misstänker jag att jag drabbats av .........."REPTILHJÄRNAN HAR TAGIT ÖVER!!!"
Därför är jag just nu lycklig över att ens kunna uttrycka mig flerstavigt samt använda mig av skiljetecken och versaler där det behövs. Vad gäller rättstavning......boys!!!....ledsen för att jag tyckte ni var "suckers" i skolan. Dessutom....erkänner! jag är ett levande bevis på att genus inte har någon betydelse. 
Alla sätt är väl bra utom dom dåliga...eller??
Mäklaren som var här i dag gav mig just inte mycket hopp vad det gäller att få ut en stor fet pengahög att köpa nytt boende för. Jo....om jag inte var ärlig, reko och genomhygglig utan en riktigt svinig, bitch skulle jag kunna få ett hyfsat nytt hem. Tyvärr.....bitch faktorn i mig är låg, alldeles för låg. Därför kan jag inte behålla hela vinsten själv....suck!! Kan ju göra som "PJ" sa åt mig häromdagen. Gå ut på krogen och börja dejta utav bara fasen. kanske finns den någon som är jättesugen på hus med stor tomt och en medelålders donna på köpet?! Fast det finns ju andra sätt som jag hörde här om dagen.... "Hus inklusive inneboende säljes på exekutiv aktion . Eventuell avhysning ansvaras av köparen." 
Opps..avslöjad!!
Greta Garbo på Bauhaus och lilla ICA
Med stora solglasögon och smygande som en mediarädd kändis strök jag omkring på Bauhaus för att köpa en ny gräsklippare. Inte heller var det bättre när jag skulle handla på vår lilla, lokala ICA-butik där dom flesta vet vem man är. Nu kan man ju börja fundera om jag drabbats av storhets vansinne, hybris eller helt enkelt blivit totalt psykotisk?! Just nu föredrar jag alla dessa alternativ framför det riktiga...har kanske ett visst förbehåll vad gäller den psykotiska delen. Eller kanske inte....Varför detta drama. Den enkla och sorgliga förklaringen är att jag inte kunde hantera att höra hans röst. Trodde jag hade hunnit bli starkare än så! Därför, i min ny vunna,bestämda, jag kan, jag vill stämning svarade jag helt enkelt på det mobilsamtal jag egentligen borde avvisat för att om-leda till sms eller mail.
Vad hände?...Började tappert att hålla mig till fakta och lyckades sköta det ganska snyggt tills jag ohämmat började böla, gråta, gråta totalt okontrollerat. Satt i bilen och var tvungen att ställa mig i vägrenen. Som tur var, för mitt ego hann jag avsluta samtalet utan hysteri eller andra utspel.Världen rämnade i tio(tror jag) minuter och en sorg så kompakt och stark fick med sprutande tårar, i en bil på E4 levas ut totalt ohämmat. Tyvärr har ju detta sitt pris när det gäller utseendet. Kunde liknas någon som antingen hade fått värsta allergianfallet eller var dödligt förkyld eller helt enkelt gråtit livet ur mig och det var ju precis vad jag hade gjort. Gråtit för mitt liv och för den ynkedom att inte kunnat stå pall för en röst......Nu har jag både gräsklippare och matvaror hemma. Bölar fortfarande från och till. Inser nu...det kan inte hjälpas.....jag måste få gråta i bland. Men tacka gud för stora solglasögon för annars hade jag varken haft mat eller den väl behövande gräsklipparen.
