Flying without wings.....

Har funderat mycket på det här med att gråta. Får man gråta och när är det ok i sådant fall? Om man nu inte får gråta vem eller vad bestämmer att det inte är ok?Vet i alla fall att min helg har varit full av alla slags tårar. Från vänners, till idrottens och mina egna. Just mina egna tårar har alltid varit mitt största hinder. Man ska vara stark och styrka är lika med...0 tårar..som jag fick lära mig när jag var liten.."en indian gråter inte" Eller hur! Hur som haver...jag är redigt trött på det och härmed vill ja uppmuntra alla som behöver; Släpp ut gråten!!! Att gråta är ett tecken på sundhet, ärlighet samt ett sätt att gå vidare. Själv har jag under gågna helg gråtit på jobbet " i smyg" för att en kär kollega slutat, sett en vän gråta, gråtit själv till filmen "Dalmasar" och sedan gråtit över min egen ynkedom att jag gråtit. Från denna dag...tänker jag tillåta mig själv att gråta för allt som låter mina ögon flodas. Får bara hoppas att jag inte blir en grinolle, utan sans eller reson.......tror ju inte det....så nu till nästa gång....