Det ska ju fan till att jag inte kan fixa det här!!!
Vad är det du vill fixa? Kan det vara så att du vill lägga in bloggtopppenslogga i din högra meny??
Kolla här http://info.blogg.se/2005/november/faq-fa-flera-lasare-via-bloggtoppen.html
Jag beundrar alla som klarar att genomföra en separation/skiljsmässa- klart ibland det kanske är oönskat av den andra parten. Har varit sambo+ gift med samma gubbstrutt i 24 år- och har nog de sista 10 åren velat att vi går skiljda vägar, jag lever i ett väldigt jobbigt äktenskap där mannen är långtids- sjukskriven =mkt medicin = psykisk ohälsa o det ena med det andra, vi har ett minderårigt barn, dom andra är vuxna, men de önskar också att vi skulle skiljas- jag är inte drabbad av fysisk misshandel- däremot kanske psyksiskt...men är en osäker person o har tyvärr aaaalldeles för mkt empati så de leder alltid till att jag tycker synd om han o förlåter honom för hans sjuka misstankar o hårda ord......förlåt, ville bara skriva av mig nånstans där ingen vet vem jag är ;-)
Jag hoppas o önskar dig all lycka med separationen-
och ditt nya liv!!!
Kramar från en olyckligt gift i landet
Jag känner verkligen i mitt hjärta för dig!! Har sett så mycket elände i mitt liv och vet också hur svårt det är att våga bryta upp!...men ...jag har också varit med om/skapat flera förändringar i livet från något destruktivt och det har alltid...alltid blivit till det bättre. Otroligt svårt den första tiden..året ..åren men det går! Det svåraste är att våga att ta det där språnget ut i det okända! Sedan en sak...du har inte empati utan sympati. Empati gör att du kan skilja mellan vad som du och den du känner för...sympati är när du gråter/lider/skrattar för någon annan i hans/hennes våld...det gör dig rädd och osjälvständig. Jag vet...varit där själv och sett mycket av det under mitt liv. Önskar du kunde finna kraft och mod någonstans och tack för ditt fina inlägg!
OBS förvänta mig inget svar:-)
