Flying without wings.....

Efter helgens aktiviteter funderar jag en del över relationer och ensamhet. Har så svårt att förstå när människor går från den ena relationen till den andra. Ena sekunden finns kärleken för  "den enda", stark och övertygande. Sedan kommer någon som räcker fram en hand och blir plötsligt "den enda"  en annan. Det gamla glömdes i en blinkning,"den enda" är så lätt utbytbar.
Personen verkar inte ha något värde, det som betyder något verkar vara känslan, relationen i sig. Rädslan för att vara ensam tar över, blir för stark och verkar driva människor att göra val de kanske aldrig annars skulle ha gjort. Utan tankar på omvärlden, att det kan såra klampas det raskt vidare till nästa. Sedan står där en stackare kvar så lätt utbytbar och jag förstår inte vad som menas med kärlek då.Jag tror att det finns ett värde i att våga och orka vara ensam. Tror att det bygger styrka h ger eftertanke. Ger en ryggrad!